Mina bilder

 
 
 

En resa till Island med Cason Islandshästar 2012


Då var det dags! Efter ett års väntan var vi nu alla samlade vid gate nr 8 på Arlanda för att åka till Island. Vi som åkte var ett gäng som regelbundet red tillsammans och där två av deltagarna, för bara ett år sedan, var vansinnigt rädda för hästar! Idag var det dock ingen som tänkte på detta (möjligtvis jag som med en sentimental känsla mindes de första turerna vi hade tillsammans. Av deltagnas osäkerhet fanns idag inget kvar).


Det var med spänd förväntan vi klev av planet vid Keflavik och satte oss på bussen in till stan för att börja vår dagslånga vandring i Reykjavik. Trots en härlig känsla av att vara på Island tror jag att allas våra tankar redan var vid hästarna vi skulle rida de närmaste fyra dagarna! Efter ett härligt bad i den Blå Lagunen avslutade vi kvällen med middag på restaurang Perlan, en restaurang med god mat och milsvid utsikt över Island.


Men, kvart över åtta, fick vi äntligen sätta oss i bussen som skulle föra oss genom det Isländska landskapet västerut till en gård som skulle bli vårt hem i fyra dagar. Eftersom jag hade varit där förut, visste jag att vi inte skulle bli besvikna, det skulle finnas en varm familj som tog emot oss och som lagar sagolikt god Isländsk mat!


Resten av resan var svår att beskriva med ord. Orden räcker liksom inte till. Att det fanns vackra hästar på gården det visste jag, att deras personligheter var öppna ödmjuka och vänliga det visste jag också. Men att få uppleva vänskap, vackra hästar, vackert landskap och fantastiska människor, Isländsk kultur, varma källor och varma soliga dagar där vissa red i enbart linne. Allt detta, på en om samma gång, gjorde att orden inte räckte till.


I sex timmar per dag satt vi töltande på hästryggen, framför oss drev vi en flock hästar på ca 60 djur. Första dagen red vi genom dalen över ån, det blev många glada skratt och blöta kläder när vi i full fart forcerade vattenhindren tillsammans! På kvällen blev det gemensam middag med mycket babbel och stor förväntan inför morgondagen. Vilka hästar skulle de välja till oss imorgon?! Tre hästar per dag var planen. Det fanns vänliga Eldur, snälla snabbtöltande Gleimur och, som sagt, ca 60 andra hästar i vår flock.


Nästa dag ändrades naturen och vi fortsatte vår färd ner mot havet, den vackra dalen byttes mot kargare berg på vars topp snön fortfarande låg kvar för att skådas. Det var tyst, det var taktfast och vackert. Plötsligt gjorde vardagen sig påmind, på den Isländska landsbygden åkte det plötsligt förbi en Coca-Cola bil, precis som i en reklam film! Efter någon timme närmade vi oss Islands väg nr 1 och några förutseende personer frågade snabbt hur vi skulle göra med vår flock hästar när vi skulle ta oss över vägen. Förvånade tittade ledarna på oss och svarade ”På Island har hästarna företräde, det här var ridvägar från början”. Så hade vi pratat färdigt om det. Härligt!


Nästkommande dag kom vi sålunda ner till havet och tiden frös för en stund och orden saknade plötsligt all betydelse. Att bara vara närvarande och njuta av det taktfasta 4-taktsljudet av töltande hovar, av havets salta dofter, synen av vulkanen Snaefellsnes med sin glaciär i bakgrunden, känslointrycken blev starka och tog all min kraft och gav mig all kraft tillbaka på samma gång. Stumheten varade förvisso en lång stund, men när Haffi ett par timmar senare bad oss att lägga hästarna i flygande pass, vid havet, på stranden, efter flocken med vulkanen Snaefellsnes och dess glaciär i horisonten gick det inte att hålla ropen och glädjeskratten borta. Vi var ett gäng vänner längst bak i truppen som plötsligt hade väldigt mycket att säga till varandra och pratet och alla härliga skratten gick inte längre att hålla tillbaka.


Kvällarna fortsatte ofta i pratets anda där vi satt i vår ”heitta pottur” med en kall öl och pratade om våra hästar. En gemensam nämnare var att många hade svårt att säga vilken av hästarna som var deras älsklingshäst, för det fanns så många att det till slut blev nästan alla!


Hit vill vi åka tillbaka igen nästa år!